Drömde lite i natt.. Det var jätte konstigt. Det var tillbaka i tiden i typ Frankrike när man skulle ha sånahära stora blonderade peruker som luktade skunk och skulle ha massa puder i ansiktet. Det var ett stort fins hus, ja, som ett slott. Och jag var ngn slags prinsessa. Och det fanns tjänsterfolk och sånt. Så var det en kille, ja, i min egen ålder ungefär. Han jobbade där, och vi blev vänner, rätt så väldigt bra vänner till och med. Så gjorde han ngt snällt mot mej när vi var ute i trädgården, så jag kramade honom. Och den där kramen, jag kommer ihåg den så väldigt bra. Den var vänlig, och härlig. Ja, det kändes som kärlek, och jag kände i drömmen hur jag ville kyssa honom med, men gjorde det aldrig. Den drömmen skulle jag gärna drömma igen. Han var inte den absolut snyggaste i världen, men han var inte ful heller. Och det tänkte jag medans jag drömde, "Han är inte finast, men han är omtänksam." Eller ngt liknande. Nej, jag blir bara ledsen när jag tänker på hur det skulle kunna vara, istället för hur det är. Att vara kär, och inte kunna prata med den man tycker om.. Det är inte alls det jag vill.. Jag vill lära känna honom ( Syftar på "Lövis", som Amanda kallar honom. ). Men nu ska jag sluta tjata om mina kärleks problem för idag.

Hejdå ♥